Politiker, poliser - mina systrar och bröder, jag måste få lämna denna dag utan skuld och skam.
Jag har syndat. Förlåt FRA, men lyssna på min ödmjuka förklaring. Jag ville så gärna, ja känslan har jagat mig i flera veckor nu. Vad hon heter ... ? Jaha du, det skönaste av alla namn - Adobe, AAAAAhhhdobe. För att få henne under mina åtta fingertoppar och ljuvt kunna få smeka varje tangent så tog jag till c...ack, ..... , ja crack. Nu är jag inte världsbundis med datorer, så hon sade nej precis innan jag skärmat henne. Någon hade blandat falskt exegodis i min påse och Adobes underbara och unika nummer gick inte att uppbringa. Jag hittade inte lösenordet till hennes hjärta - ve och fasa. DÅ när min sorg var som djupast, min förtvivlan så bitter att saliven frös till stalaktiter i min mun, då kom min räddning. Min Adobes beskyddare lovade att jag kunde få låna min kära i 30 dagar, 43 200 gudomliga minuter troligen helt utan sömn. Hejlöst kastade vi oss in i vårt livs första famntag och snart hade vi nedkommit med vårt första PDFbarn, en liten filé vi döpte till Word men genast kallar för DOC. Vilken glädje för oss och jag smekte hennes radband med mina tangenter och lovade heligt att det kommer att bli många, många fler små DOCar i vårt framtida liv tillsammans.
En liten historia från min arbetsdag som ensamföretagare i mitt lilla kontor vid vattentornet. Godnatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar