Gott Nytt År hela världen - klockan 23 15

Jag önskar att jag satt vid världens ände och fick skåda Bing Bang utanför matsalsfönstret, men men - ingen liftar ju längre så jag får stanna här hemma. Bara tanken är dock så fantasieggande att det kryper lite i skinnet.

Nu är det som sagt så att jag inte har någon fönsterplats, utan jag tar farväl av vårt kära gamla tjugohundraåtta och hälsar ett nytt fräscht år välkommet efter de 732 920 dagar som gått efter kristi födelse.
Själv födde jag en spännade verksamhetsplan idag inför ett kommande projekt och tackar därmed den goda kraft som lät mig ha arbetslust ända in i de sista timmarna på året.

2009 blir ett mycket spännade år tror jag - men tyvärr på både gott och ont.

Var rädd om er alla människor och vakna fulla med hopp och framtidstro imorgon bitti - det är ni värda. //Anders

Stillahavstid ...

Jag föredrar här och nu (08 02) - så det får bli svensk tid i fortsättningen.

Nyårsaftonsmorgon för femtioåttonde gången

Vill egentligen bara kontrollera om tidsangivelsen nu blir rätt. Jag har ju nu erkänt att jag bor i Sverige!

Det här blir en bra dag, det har jag bestämt och det känner jag också på mig.
Må bra denna underbara vinterdag!

PS Klockan är nu 07 44 DS

Inget snack, skippa crack - sa FRA, annars ...

Politiker, poliser - mina systrar och bröder, jag måste få lämna denna dag utan skuld och skam.

Jag har syndat. Förlåt FRA, men lyssna på min ödmjuka förklaring. Jag ville så gärna, ja känslan har jagat mig i flera veckor nu. Vad hon heter ... ? Jaha du, det skönaste av alla namn - Adobe, AAAAAhhhdobe. För att få henne under mina åtta fingertoppar och ljuvt kunna få smeka varje tangent så tog jag till c...ack, ..... , ja crack. Nu är jag inte världsbundis med datorer, så hon sade nej precis innan jag skärmat henne. Någon hade blandat falskt exegodis i min påse och Adobes underbara och unika nummer gick inte att uppbringa. Jag hittade inte lösenordet till hennes hjärta - ve och fasa. DÅ när min sorg var som djupast, min förtvivlan så bitter att saliven frös till stalaktiter i min mun, då kom min räddning. Min Adobes beskyddare lovade att jag kunde få låna min kära i 30 dagar, 43 200 gudomliga minuter troligen helt utan sömn. Hejlöst kastade vi oss in i vårt livs första famntag och snart hade vi nedkommit med vårt första PDFbarn, en liten filé vi döpte till Word men genast kallar för DOC. Vilken glädje för oss och jag smekte hennes radband med mina tangenter och lovade heligt att det kommer att bli många, många fler små DOCar i vårt framtida liv tillsammans.

En liten historia från min arbetsdag som ensamföretagare i mitt lilla kontor vid vattentornet. Godnatt.

Då var det dags ...

Avsikten var egentligen att nå ViP, dvs Pong i Perth ... istället sitter jag nu har med en egen Blogg.
Det ska nog bli bra. Må bra alla därute - jag går och sover nu - det är en dag att leva till fullo imorgon. Er tillgivne.